Hej bottenlösa hål, hej mörker, hej tårar, hej min underbara vän vid namn Ångest. Hur kunde jag tro en liten sekund att det kanske äntligen var på väg att vända..? Kanske borde ta tag i det förflutna och börja acceptera vad som hänt och lära mig leva med det, tränga undan skiten fungerar uppenbarligen inte denna gången heller.. Why am I not surpriced? -.- Fuck life!